Hoppa direkt till innehållet
Öppet idag: 12-17
Fri entré
Huvudmenyn dold.

Tevetrampolinen / Från barnteve till samtida konst och litteratur

2022-10-21 till 2023-01-29

Utställningen Tevetrampolinen tar sin utgångspunkt i barntelevision från 1965–1985. Konstnärer och författare har skapat nya verk med inspiration från barnprogram som Drutten och krokodilen, Sesam, John Blund och Professor Balthazar. Teveprogrammen har utgjort en slags trampolin eller språngbräda för varje konstnärs och författares egna minnen och reflektioner. Deras tolkningar berör bland annat hur barntelevision är kopplad till frågor om minne, medborgarskap, folkbildning och politiska rörelser.   
  
Medverkande: Petra Bauer, Ida Börjel & Lo Hillarp, Andjeas Ejiksson, Annika Eriksson, Jennifer Hayashida, Salad Hilowle, Balsam Karam, Behzad Khosravi Noori, Runo Lagomarsino, Katarina Pirak Sikku och Olivia Plender.    
  
Tevetrampolinen / Från barnteve till samtida konst och litteratur är producerad av Bildmuseet i samarbete med Kalmar konstmuseum.   

INTRODUKTION

Utställningen Tevetrampolinen tar sin utgångspunkt i barntelevision från 1965–1985. Konstnärer och författare har skapat nya verk med inspiration från barnprogram som Drutten och krokodilen, Sesam, John Blund och Professor Balthazar. Teveprogrammen har utgjort en slags trampolin eller språngbräda för varje konstnärs och författares egna minnen och reflektioner. Deras tolkningar berör bland annat hur barnteve förhåller sig till frågor om minne, medborgarskap, folkbildning och politiska rörelser.  

Tjejerna gör uppror återupplivas av en grupp unga tjejer på Youtube, Vilse i pannkakan väcker frågor kring minne och trauma och ett annat verk skildrar politiskt förtryck och motstånd i fablernas värld. Precis som dåtidens barnprogram i svensk teve lyfter verken fram historier och erfarenheter från olika delar av världen och samhället. 

Under den tidsperiod som utställningen kretsar kring var barnteve i Sverige en smältdegel av delvis motsägelsefulla kulturella och politiska referenser, från järnridåns två sidor likväl som från de alliansfria och neutrala staterna. På så sätt kan teve sägas utgöra kollektiva barndomsminnen för människor som växt upp i olika delar av världen – ett modernt kulturarv. 

Introduktionsfilmen till utställningen ger en bakgrund till svensk barntelevision och pekar på kopplingar mellan konstnärernas och författarnas verk i utställningen och barnprogrammen som de har låtit sig inspireras av. 

Medverkande: Petra Bauer, Ida Börjel & Lo Hillarp, Andjeas Ejiksson, Annika Eriksson, Jennifer Hayashida, Salad Hilowle, Balsam Karam, Behzad Khosravi Noori, Runo Lagomarsino, Katarina Pirak Sikku och Olivia Plender. 

Tevetrampolinen initierades av Maria Lind och Andjeas Ejiksson och är producerad av Bildmuseet och Kalmar konstmuseum. Utställningen på Bildmuseet är curaterad av Maria Lind och Andjeas Ejiksson i samarbete med Sofia Johansson, Bildmuseet

KONSTVERK

Petra Bauer
Vi är Asta!
, 2021-pågående
Youtube-kanal skapad i samarbete med olika tjejgrupper 

Vi är Asta! aktualiserar den svenska kortserien Tjejerna gör uppror från 1977. I serien inser fyra trettonåriga tjejer hur deras liv på olika sätt begränsas bara för att de är tjejer. Serien bygger på en bok från 1973 av Frøydis Guldahl; både i boken och serien gör tjejerna uppror mot förlegade könsnormer, i skolan såväl som hemma. I verket Vi är Asta!, vars titel knyter an till seriens huvudkaraktär, har konstnären Petra Bauer bjudit in unga tjejer att skapa egna filmer. De gör filmer om att vara tjej i dagens samhälle som publiceras på Youtube-kanalen ”Vi är Asta!”.  

De medverkande tjejerna väljer själva vad de vill dela med sig av: vardag, umbäranden, iakttagelser och tankar. Filmerna kan betraktas som porträtt av livet, dess vardagliga detaljer, svårigheter, skönhet, politik, mödor, nöje, lycka och mycket annat. I linje med sin konstnärliga praktik använder Bauer i detta verk rörlig bild i ett projekt med och om en specifik grupp, som i det här fallet är unga tjejer. Hon omfördelar inflytande och handlingsutrymme och bygger gemenskaper. 


Andjeas Ejiksson
Kartongdjuret, 2021
En barnbok med illustrationer av Aleksej Iorsj

Kartongdjuret är en allegorisk berättelse baserad på Eduard Uspenskijs barnbokskaraktär Drutten [Tjeburasjka på ryska], som blev välkänd i Sverige genom barnprogrammet Drutten och krokodilen under 1970-talet. I programmet gestaltades Drutten och Gena som handdockor men det byggde på en serie kortfilmer som producerades av den sovjetiska animationsstudion Sojuzmultfilm. I den första och mest kända av dessa filmer blir Drutten och Gena vänner, och de samlar andra ensamma djur i staden där de bor för att bygga ett Vänskapens hus.  

Ejikssons barnbok inleds med ett förfallet Vänskapens hus. Genom de femton scener som följer, framställda i samarbete med den ryska illustratören Aleksej Iorsj, söker den lilla varelsen skydd från omgivningens krav på normer och bestämningar. För att kunna röra sig anonymt i den nakna verkligheten letar det lilla djuret upp en kartong att gömma sig i. Det visar sig snart att det finns många kartongdjur där ute, men samhällets tendens att undvika dem gör att de är praktiskt taget osynliga. Kartongdjuret är en humoristisk och drastisk berättelse om social kamp och osäkra levnadsförhållanden i en tid av auktoritära och chauvinistiska strömningar. 


Andjeas Ejiksson
1000 frågor, 2022
Textbaserat verk

Inför lanseringen av Sveriges Televisions andra kanal 1969 uppmanades barnredaktionens medarbetare att samla in frågor från barn. De undrade vad barnen skulle vilja veta genom teve. Frågorna användes sedan som underlag för redaktionens arbete under många år. I ett försök att återskapa frågorna, genomförde konstnären Andjeas Ejiksson en serie frågeverkstäder i Kalmar, Moskva och Umeå under hösten 2021. Samtalen och aktiviteterna handlade om att söka frågor som barn inte får besvarade i ett samtida medielandskap där tillgängligheten på information och kunskap ofta betraktas som obegränsad. 


Annika Eriksson
Barnkultur, 2021
Tvåkanalig filminstallation. Film 1 (40 min). Film 2 (5 min, loop) med musik av Sarah Davachi. Videoproduktion: Benjamin Brix 

I det tvåkanaliga videoverket Barnkultur är det den mörka och skrämmande aspekten av vuxnas kulturproduktion för barn som intresserar Annika Eriksson. I mötet med den östtyska stop-motion-produktionen John Blund, har Eriksson skapat två sammankopplade scener. Den ena är en panorering över ett kusligt landskap, ett kollage av hemmagjorda dockor, gamla fotografier och kattbilder. Den andra scenen är en tablå med en grupp barn som arbetar ensamma i en bildverkstad.  

Dockorna spelar en tvetydig roll i Erikssons video, liksom John Blund spelar en tvetydig roll i både den tyska folkliga traditionen och i teve-serien. Där reste karaktären när och fjärran i moderna fordon, samtidigt som de unga tittarna introducerades till den socialistiska republikens vardag, solidaritet och tekniska landvinningar. Trogen sitt ständiga ifrågasättande av normalitet och konventionella föreställningar om gemenskap, skapar Erikssons video en suggestiv situation där det gulliga kolliderar med de politiska ärenden som bäddas in i både propaganda och barnkultur.


Jennifer Hayashida
Man föds inte till barn, 2021-2022
Diktessä. Häftet är formgivet av Denise Hedström
Ljudverk på engelska och svenska (19.43 min) 

Författaren och översättaren Jennifer Hayashida har tittat närmare på det banbrytande pedagogiska teveprogrammet Sesam [på engelska Sesame Street], som hade premiär på den amerikanska public service-kanalen PBS 1969. Med inspiration från programmet har hon skrivit en dokupoetisk essä med titeln Man föds inte till barn. Diktessän leker med de forskningsbaserade riktlinjerna som Sesams manusförfattare arbetade efter: att skapa teve som lär barn hur man blir medborgare i ett liberalt samhälle.  

Hayashidas diktessä aktiverar nyckelbegrepp från dessa riktlinjer, inte minst från Chester Middlebrook Pierces forskning. Han var en nydanande afroamerikansk psykolog som engagerades som konsult i arbetet med att utveckla programmet. Pierce menade att sätten man tilltalar och studerar barn på bygger på vuxnas antaganden om barns behov och kognitiva förmågor; i sitt förslag om public service-teve som ett instrument för att bygga upp en mer antirasistisk välfärdsstat i USA framhävde han barnets egen agens. Hayashida ger i sitt verk en kritisk syn på hur pedagogisk teve påverkar barnets förståelse av ett kulturellt medborgarskap och hur barnmedborgaren formas för att ingå i en berättelse om den liberala nationen.

I ett ljudverk läser Miyo Gerdes-Hayashida ur Man föds inte till barn. Först på engelska, sedan på svenska i en loop.


Salad Hilowle
Sylwan, 2021
Film (14.30 min)

I konstnären och filmaren Salad Hilowles verk Sylwan blir Astrid Lindgrens berömda berättelse om Pippi Långstrump öppningen mot en förbisedd del av svensk historia. Det är en berättelse om den första kända afrosvenska skådespelaren Joe Sylwan och hans familj av artister och skådespelare. Sylwan spelade en mindre roll i en sällan visad filmatisering av Pippi Långstrump från 1949. Senare spelade Sylwans son Ramon Starke Adolf i den mer välkända teveversionen om Pippi från 1969. Starke Adolf arbetar på cirkus och presenteras som världens starkaste man, alla som vågar bjuds upp på scen för att utmana honom i brottning. Men för Pippi, som inte är man utan världens starkaste flicka, är han ingen match och till publikens förtjusning brottar hon enkelt ner honom. 

I Hilowles visuellt förföriska film träder en skådespelare som spelar Joe Sylwan in på scenen på en 1700-talsteater. Där berättar han den verkliga historien om ett rasistiskt överfall på Joe Sylwan som 1932 ledde till en uppmärksammad rättegång i Stockholm. Genom ett dramatiserat dokumentärt grepp, som delvis bygger på Hilowles egna minnen från när han första gången såg Pippi-filmen på bio, kombinerar konstnären filmisk estetik med dokumentära berättelser ur familjen Sylwans historia.


Balsam Karam
Merely a Memory/Vilse, 2021
[Bara ett minne/Vilse]
Essä tryckt på en vikbar affisch, en filt och en film (28 min) 

Författaren Balsam Karams essä Merely a Memory/Vilse är inspirerad av den experimentella svenska regissören och skådespelaren Staffan Westerberg. Texten tar också avstamp i författaren och filosofen Jalal Toufics tankar om förlust och att återvända till smärta i en kontrollerad miljö. I Westerbergs Vilse i pannkakan från 1975, möter vi en pojke som inte vill äta upp sin pannkaka. Med hjälp av dockor, och på en pannkaka lika stor som ett bord, leder den lilla figuren Vilse tittaren in i ett lika skrämmande som fantastiskt landskap där traumatiska minnen, livsberättelser och fantasier vecklar ut sig.  

I Merely a Memory/Vilse är det ett familjefotografi från början av 1980-talet som står i centrum. Fotografiet är taget i ett läger på landsbygden i Iran dit många kurdiska familjer som hade levt i irakiska städer deporterades. Familjen flydde från Iran och via Kabul hamnade de i Moskva för att senare bosätta sig i Stockholm. Karam, som bara minns den fotograferade platsen genom andras minnen, söker olika sätt att återvända dit. Hon gör det dels genom essän, dels genom arbetet med en filt som återkopplar till morfaderns arbete som skräddare, och dels i en film som bygger på samtal med familjemedlemmar som syns på fotografiet. 


Behzad Khosravi Noori
Professor Balthazar and the Monument to the Invisible Citizen, 2018–22 
[Professor Balthazar och monumentet till den osynliga medborgaren] 
Installation med monument i form av klätterställning, en serie affischer samt tre videor: A Monument to the Mutiny, 2018 [Ett monument till myteriet] Video (40 min), A Monument to an Unknown Citizen, 2018, [Ett monument till en okänd medborgare] Video (45 min), Martin når höjderna [avsnitt av Professor Balthazar av Zagreb Film], 1967 Video (7 min) 

Berättelserna om professor Balthazar, har sedan 1967 setts av miljontals barn. Bland dem konstnären Behzad Khosravi Noori under sin uppväxt i Teheran, liksom många barn i Sverige och andra länder under samma tid. I avsnittet Martin når höjderna är Martin den närmast osynlige medborgaren som till slut hedras med ett monument som enbart består av ett podium, eftersom ingen kunde minnas hur han såg ut. Med Professor Balthazar och den osynlige medborgaren som utgångspunkt har Khosravi Noori gjort ett monument i form av en färgglad klätterställning. Monumentet vill väcka frågor som ”Vem osynliggörs i vår historieskrivning?” och ”Vilken historisk betydelse tillskriver vi barn och barndomsminnen?” Därutöver presenteras en serie färgglada affischer samt två filmer om seriens och skaparnas politiska lekfullhet och kontext.  

I Khosravi Nooris tolkning speglar Professor Balthazar en berättelse om politiska sammanhang och överenskommelser som existerade parallellt med kalla krigets öst-västliga dikotomi. Professor Balthazar skapades av Zagreb Film i före detta Jugoslavien och Khosravi Nooris projekt fördjupar sig bland annat i den Alliansfria rörelsens betydelse, vars medlemmar vägrade liera sig med väst eller öst, och som arbetade mot kolonialism och för självbestämmande. 


Runo Lagomarsino
Starting with the Past, the Change, 2021–2022
[Att börja med det förflutna, förändringen] 
Installation med vitriner, serietidningar, föremål, tryck, skulpturer, fotografier samt djur som León Zaccagnini Lagomarsino har byggt av tändsticksaskar 

Den animerade franska tv-serien Det var en gång… tidernas äventyr (1978), som skildrade världshistorien genom nedslag från Big Bang till nutid, är utgångspunkten för konstnären Runo Lagomarsinos nya verk. TV-serien förmedlade en västerländsk, kristen och patriarkal syn på historien och använde slapstick-humor för att engagera sina unga tittare i närmare hundra länder, inklusive Sverige. Utifrån minnen från barndomen i Spanien har konstnären arbetat med de seriemagasin som publicerades parallellt med TV-serien, också i Argentina där hans föräldrar har sitt ursprung.  

Lagomarsino undersöker hur seriemagasinet censurerades och presenterar också en katalogisering av de barnböcker som var förbjudna under militärdiktaturen i Argentina (1976–1983). Objekten i Lagomarsinos installation skapar en berättelse i flera delar som nystar upp kopplingar mellan ett kolonialt förflutet och dess återverkningar i samtida geopolitik. I samspelet mellan blivande och raderande, och genom att föreslå approximationer, förskjutningar och samband, framhåller Lagomarsino de historier som objekten själva bär inom sig.


MOLOID A… (Ida Börjel och Lo Hillarp) 
Episode A: A Lot of Nerve, 2021 
[Episod A: Vilken fräckhet] 
Film (24 min) 

Episode B, 2022 
Film (5 min) 

I Mullvaden och raketen av den tjeckiska filmskaparen Zdeněk Miler [1921–2011], lyckas den lilla mullvaden inte ta sig särskilt långt ut i rymden förrän raketen kraschlandar på en ö. I Episode A: A Lot of Nerve av duon MOLOID A… blir seminarierummet synonymt med denna ö. Mot slutet blir det fest men vägen dit måste röjas från hinder, kulturella koder och inlärda regelverk. 

I Episode B gräver en ensam hand, som i sömnen, mot mörkret i informationsflödet. Moloid A... bjuder in betraktaren att se genom mullvadens ögon: i ett skumögt blickfång utförs ett febrilt arbete, ett grävande med besvär, i lust och förlust. Det tydligt tänkta och sagda rinner mellan fingrarna i ett bortomspråkligt töckentillstånd. Ur deras sammansvurna underjordsmedvetande växer så mullvaderiet fram, och då kan allting hända.


Ida Börjel
Ur Mullvadandet, 2022
Häfte med dikter

Dikterna i Ur Mullvadandet är skrivna parallellt med arbetet med de experimentella konstfilmerna Episode A: A Lot of Nerve och Episode B av duon MOLOID A… (Ida Börjel och Lo Hillarp), som i sin tur är inspirerade av den lilla mullvaden Krtek från de tecknade kortfilmerna Mullvaden av den tjeckiska filmskaparen Zdeněk Miler [1921–2011]. 

Mullvadsdikterna har Ida Börjel skapat genom att strimla alla böcker i litteraturlistan från en läroplan i kritiska studier i en dokumentförstörare. Rad för rad har hon sedan dragit ur det samlade språkgyttret och fogat samman till nya kombinationer i ett försök att ta till orda trots den språkliga söndringen. I häftet finns fem dikter på engelska och fem andra dikter översatta till svenska. 


Katarina Pirak Sikku
Ággiid áigái / Från tid till annan, 2021
Installation i vitriner med mässing, snöre, litografi av Lars Pirak, text på nordsamiska och hittade föremål från en övergiven skola i Snesudden, Jokkmokks kommun 

I konstnären Katarina Pirak Sikkus installation återfinns en oval form som påminner om de trummor som tillverkats av samiska shamaner och av hennes egen pappa, konstnären Lars Pirak. Här finns också objekt som hon hittat i en övergiven skola, som påminner om hennes skolgång i Jokkmokkstrakten. Trummorna bär en historia som inte var synlig för den dominerande svenska kulturen, berättelser och kunskap som överfördes muntligt från generation till generation. De andra objekten har med siffror och bokstäver att göra, sådant som man lär sig i skolan – ett utbildningssystem som ignorerade samisk historia och kultur. 

En av verkets trumformer är skapad av sammanflätade remsor skurna från en litografi av Lars Pirak. På en annan trumform har en berättelse om Stallo, en jätte som äter barn, skrivits ner på nordsamiska. Verket kom till i dialog med den kinesiska animerade filmen Apkungen, där Apkungen gör uppror mot jadekejsaren, himlens härskare. Liksom filmens huvudkaraktär, Apkungen, kunde den samiska myten om Stallo inte heller förtryckas av den officiella makten.


Olivia Plender
The History of Animal Kingdom, 2020 
[Historien om djurens rike] 
Serietidning 

The History of Animal Kingdom är en politisk satir som handlar om en nation av kycklingar som styrs av ugglan Prins Hoo Hoo Hoo och som följer den ständigt pågående maktkampen mellan kycklingarna och deras ledare. Berättelsen följer nationens förskjutning från feodalism till laissez-faire-kapitalism. Konstnären Olivia Plender har inspirerats av det holländska barnteve-programmet Fablernas värld som innehåller en till synes klok uggla som gör nyhetsrapporter från ett träd. Ugglan i The History of Animal Kingdom är dock berättelsens huvudsakliga problem.  

Händelser i det fiktiva kungariket har lösa paralleller i den verkliga världen. I kapitlet ”Pestens år”, drabbas landet av en mystisk och dödlig sjukdom. Här uppvisar den autokratiska prinsen en kombination av spektakulär fåfänga och inkompetens som ledare. Kycklingarna pendlar mellan uppror och förtvivlan inför Prins Hoo Hoo Hoos misslyckade försök att ta sitt ansvar och föra dem ur krisen, hela tiden distraherad av sin omgivning. Efter prinsens död i slutet av första kapitlet, kröns en ny prins i början av det andra – den lata och ansvarslösa Dauphin. Och i det maktvakuum som följer utspelar sig en kamp om kontrollen över riket, mellan det gamla och nya gardet. 

Tevetrampolinen initierades av Maria Lind och Andjeas Ejiksson och producerades av Bildmuseet och Kalmar konstmuseum. Utställningen på Bildmuseet är curaterad av Maria Lind och Andjeas Ejiksson i  samarbete med Sofia Johansson, Bildmuseet.