"False"
Hoppa direkt till innehållet
Öppet 11/6: 12–17
Fri entré
Huvudmenyn dold.

Konsthögskolan Umeå / Infinite Proposals

2025-05-23 till 2025-08-17

Infinite Proposals presenterar verk av Kalliopi Akonidou, Maja F. Eriksson, Adam Gidlund, Jonna Iversen, Johanna Löwenhamn, Miranda  Monauti, Senja Penttilä Sollén, Jordan Shakes Pålerfält, Josefin Selander, Alva Sjöstedt, Martin Wallén, Erik Olof Wiklund och Malin Östberg, som alla går ut masterprogrammet i fri konst på Konsthögskolan vid Umeå universitet. Curator är konstnären Annika Eriksson, professor på Konsthögskolan och studenternas huvudhandledare. 
 
Utställningstiteln Infinite Proposals [Oändliga förslag] syftar på det konstnärliga arbetet, från idé till att skapa och placera ut verket i världen. Genom en lång process med oändligt många förslag, sorteras sidospåren bort för att slutligen landa i det färdiga verket. Det är en process som kräver att konstnären frigör sina sinnen, anammar sin intuition och analyserar med ett öppet sinne. 
  
Examensutställningen på Bildmuseet är kulmen på en period av intensivt arbete, research och diskussioner. Under det tvååriga masterprogrammet – den högsta utbildningen i fri konst – har studenterna utvecklat sina praktiker, utforskat konstens historia och samtida sociala relevans, dess aktuella teman och status. För dig som besökare erbjuder utställningen inblickar i samtidskonstens diskussioner och undersökningar av dess tekniker och material.

Konstverk i utställningen

Adam Gidlund (f. 1991, Göteborg)

The Rot, 2025
[Förruttnelsen]

Videoinstallation, 6.30 min i loop

Med video, fotografi och performance som verktyg undersöker Adam Gidlund det digitala flödet och dess påverkan på människan. Han intresserar sig för glitchar, övervakning, censur och vad som tas bort i postproduktionen. I sin praktik närmar han sig det digitala flödet med en slags kulturell hackning, och undersöker om det går att störa den maskinella approprieringen av subkulturer och subversiva rörelser. Genom att använda digitala verktyg på okonventionella sätt skapar han en ny form av bildspråk som följer sin egen logik.

I utställningen visar Gidlund videoinstallationen The Rot, där tre digitala enheter bland annat reflekterar över hur människan börjar likna maskiner. Systemet försöker generera bilder ur befintliga data, men börjar fallera. Mänsklighetens existentiella ångest tycks ha smittat av sig på den artificiella intelligensen.

Skeendena utspelar sig mot en blå bakgrund som för tankarna till tv-skärmar utan signal och chroma keying, där en enfärgad bakgrund byts ut digitalt. Verket är en reflektion över stagnation, politiskt dödläge och konservativa värderingar, men också över åldrande och livets förfall.

 

Alva Sjöstedt (f. 1996, Höör)

Ljustonen svartvävd I-III, 2025

Olja och vax på aluminium
Olja och vax på duk 

Fyra blommor (framtid, baktid, höger, vänster), 2025

Olja och vax på aluminium

I en praktik som rör sig mellan materialitet och bild arbetar Alva Sjöstedt med måleri i olja och vax, ofta i kombination med metall och text. Hon intresserar sig för det skulpturala i målningen som objekt. Genom att låta betraktarens blick pendla mellan bild och yta, utforskar hon måleriets olika förutsättningar: gest, skeende, rymd, färg, tid, ljus, tyngd, lätthet, fulhet, skönhet. Centrum för hennes arbetssätt finns i mellanrummet mellan det rationella, sakliga och det irrationella, intuitiva. 

”Att markera, att stryka, att kämpa, att motsäga, att kompensera, att skämma, att abstrahera. Drömmen och dikten – varsel om verklighetens art och djup.”

Ljustonen, svartvävd är en serie av tre målningar – två på aluminium, en på duk – där konstnären har arbetat med mötet mellan materialens olika egenskaper och spegling av ljus. Fläckvisa ytor av tomrum gör att målningarna förändras i takt med väder och ljusförhållanden, från gryning till skymning. Sjöstedt ser sina verk som måleriska väderleks-, tids- och ljusrapporter.

 

Erik Olof Wiklund (f. 1989, Alfta)

Världens minsta Dalahäst, 2025

Platina på aluminium, monterglas, betong och fototapet

I ett undersökande och omprövande av traditioner och invanda föreställningar rör sig Erik Olof Wiklund fritt mellan material som olja, brons, trä, blålera, och till och med pepparkaksdeg. Genom lekfullhet och precision ifrågasätter han individuella och kollektiva mönster, och låter nya perspektiv växa fram i gränslandet mellan det folkliga och det personliga.

I Wiklunds bildvärld möts tradition och samtid, och välkända symboler får nya betydelser. Kulturarvet kring konstnärens hembygd har genom åren varit ett återkommande motiv i hans konst. I utställningen visas Världens minsta Dalahäst – en 7 mikrometer lång skulptur, täljd i platina med en jonstråle i ett svepelektronmikroskop. Skulpturen presenteras i en glasmonter på podium, flankerad av ett fotografi taget med mikroskop. 

Genom att göra denna ikon för svensk folkkonst så liten att den knappt kan ses med blotta ögat, väcker verket frågor om tradition. Är det dess fysiska form som definierar traditionen, eller berättelsen och värdet vi tillskriver den? Genom att minimera dalahästens storlek, har konstnären paradoxalt nog förstärkt dess betydelse. 

 

Johanna Löwenhamn (f. 1976, Kiruna, uppvuxen i Stockholm) 

Alternative Gods, 2025
[Alternativa gudar]

Pigment, lack, tempera, salt, akryl och olja på träpannåer

Johanna Löwenhamns konstnärliga praktik är ofta en undersökning av undermedvetna spänningar. Hon improviserar fram sina motiv och arbetar med teman som jaget, den Andre, historia och en längtan efter något bortom det synliga. Hon intresserar sig för komplexa relationer, mytologi och övernaturliga fenomen.

I utställningen visar Löwenhamn ett collage av stora målningar på trä som berör tankar om det undermedvetna, psykologi, drömvärldar och utom-mänskliga krafter. Metaforer och symboler skapar ett tydligt men samtidigt öppet narrativ. Kan en målning spegla det vi ännu inte har förstått om oss själva?

I valet av trä som material, och genom att bitvis framhäva ådringen, tillför hon ett lager av tidlöshet och djup från den vilda naturen. Sättet att skapa effekter på ytor präglas av hennes tidigare experiment med glasyrer och bränningsprocesser till keramikskulpturer. Hon har en masterexamen i keramikkonst från HDK Valand. 

Konstnären framför sin performance Nursing Hymns [Läkande sånger] under vernissagen.

 

Jonna Iversen (f. 1992, Kristianstad)

The Hand and the Gut, 2025
[Handen och magkänslan]
A List of Gratitude, 2025
[Tacksamhetslista]

Laser- och bläckstråleutskrifter, packtejp, lim, funna objekt, engångsbestick i trä, tråd

Jonna Iversen arbetar med fotografi i ett undersökande av människors relationer till platser, till saker, till djur och till varandra. Kameran har varit hennes följeslagare sedan tonåren och fungerar som ett sätt att observera, samla och omvandla tankar till bild. Med ett samtidsarkeologiskt förhållningssätt samlar hon spår av mänskliga beteenden och handlingar, den vardagliga existensen och vad vi väljer att ägna vår tid åt. Hon undersöker medmänsklighet och empati och söker genuinitet i världen och i människan.

Genom en intuitiv lek med utskrivna foton och lättillgängliga, billiga och återanvända material, skapar Iversen verk i gräns-landet mellan bild och installation. I utställningen bjuder hon in oss till en stund av kontemplation inför bilder och objekt som väver en berättelse om vår samtid.

 

Jordan Shakes Pålerfält (f. 1998, Sandviken)

Spegelvärld, 2025

Blandteknik

Scorpio Venus, 2025
[Skorpion-venus]
Snöängel, 2025

Blandteknik på tyg

För att gestalta känslor, minnen och drömmar arbetar Jordan Shakes Pålerfält intuitivt och genreöverskridande med måleri, skulptur, collage, musik och performance. I sitt konstnärskap utforskar han det undermedvetna som spegel för det personliga och det kollektiva. Materialen som han använder är ofta funna, fådda eller sparade objekt med personlig laddning. Verken har självbiografiska inslag och är influerade av populärkultur, spiritualitet och ritualer, men också rumsligt kreativa idrotter som klättring och parkour.

I utställningen på Bildmuseet visar Shakes Pålerfält två målningar på ljus textil, visuella representationer av känslor. Här finns också ett hängande skulpturalt verk med rep, kedja och en hemmagjord stege som tillsammans håller fast teckningar, dikter, gosedjur och andra personliga objekt som betyder eller har betytt mycket för konstnären. Verket är en hyllning till personer som har stor betydelse i hans liv.

 

Josefin Selander (f. 1990, Stockholm)

Scen för ett skådespel, 2025

Installation som består av följande delar:

En tvilling i en annan verklighet  
Keramikskulptur

Tillslut ett avslut
Keramikskulptur på på mosaikhylla

Kalvhunden
Keramikskulptur

Trädets tårar
Träskulptur

Dörrar som öppnas och stängs
Skulptur av stål, trä och färg

Josefin Selander arbetar med textil, skulptur, måleri och teckning. Inspirationen kommer från sci-fi, framtidsvisioner, historisk skönlitteratur och egna minnen och intryck från platser. I utställningen visar hon Scen för ett skådespel, en installation av teckningar, skulpturer i lera och trä, och en monumental, skulptural vägg. 

Installationen berättar om ett fiktivt landskap befolkat av olika typer av varelser. Kanske finns landskapet på en annan planet eller i en annan tid, eller här och nu men osynligt för mänskliga ögon. Genom att låta olika tidslager existera sida vid sida, bygger konstnären upp en plats där nutid, dåtid och framtid samexisterar i ett poetiskt glidande tillstånd. Tiden tycks förvrängd och betraktaren bjuds in i parallella berättelser och skeenden, där varje detalj kan vara nyckeln till en annan verklighet.

 

Kalliopi Akonidou (f. 1996, Giannitsa, Grekland) 

Γαλήνη, from the series Dive into the Earth, 2025
[Stillheten, från serien Dyk in i världen]

Βάθος, from the series Dive into the Earth, 2025 
[Djup, från serien Dyk in i världen] 

Kol på papper

Med naturen som motiv och källa skapar Kalliopi Akonidou kolteckningar som undersöker texturer, förändring, minne och mänskligt beteende. Hennes praktik kretsar kring hur våra val formar – och omformar – världen omkring oss och ställer frågor om hur varsam eller vårdslös vår närvaro på planeten kan vara. Trots oåterkallelig ekologisk förlust ser hon en tilltagande likgiltighet. Genom sina verk bjuder hon in till reflektion kring denna distansering, och påminner: ”Vår fortsatta existens vilar på jordklotets förmåga att bära oss vidare.”

Inspirerad av Umeälvens strömmar presenterar hon i utställningen en storskalig kolteckning som skildrar vatten i rörelse. Verket ingår i hennes pågående serie Dive into the Earth och bär spår av konstnärens livslånga förhållande till havet och erfarenhet som grekisk dykare. ”Havet,” säger hon, ”finns i mitt innersta.”

 

Malin Östberg (f. 1979, Luleå / Borlänge)

Manlig brevvän sökes, 2025

Installation med olja på mdf, fotografi, trä, spånskiva, kostym, ljud, och readymades

Malin Östberg arbetar med måleri, installation, skulptur, textil, emalj och performance. Hennes konstnärskap kretsar kring frågor om relationer, kropp, integritet, solidaritet och valfrihet. Motiven hämtas ur politik, aktuella händelser och ur sin egen minnesbank – verkligheter och vardag som i hennes verk vänds till surrealism, och ibland till absurditet. Den egna kroppen som redskap är en viktig del av hennes praktik, liksom samarbeten med andra konstnärer. I installationen som Östberg visar i utställningen har Jakob Joelson fotograferat och Petter Alatalo komponerat ljudverket.

Manlig brevvän sökes är ett tittskåp, med fotografier på utsidan och fisheye-titthål där vi kan kika in i en loge med oljemålning, kostym, ljudverk och readymades. Installationen bygger på berättelsen om Sigge – konstnärens pappas farbror – som drev revyscenen i Jokkmokk under 1930–50-talet. Genom ett collage av fakta, fragment och fiktion väcker installationen frågor om asymmetriska relationer och den frivilliga registreringens inverkan på våra liv.  

Vid vernissagen och vissa tillfällen under sommaren framför konstnären sin performance Manlig brevvän sökes.

 

Martin Wallén (f. 1986, Nyköping)

Can you drive this bed home?, 2025
[Kan du köra hem den här sängen?]

Installation med skinnsoffa, lister, väggfärg, fåtölj, transporthjul, tapeter, textilier, toarullar och keramik

Martin Wallén arbetar med performance och scenografi. Med textil, skinn, tapeter, keramik och demonterade möbler bygger han miljöer där det teatrala möter det personliga. “Jag undersöker hemmet som scenografi och dess bokstavliga insida genom delar och stoppning från upphittade möbler. Och idén om att slutligen växa ihop med en möbel”

I utställningen visar Wallén installationen Can you drive this bed home?, en scenografi av rum och utrymmen, både exteriöra och interiöra, präglade av inflyttning, utflyttning, avbruten renoveringsvräkning eller kanske inbrottsfantasier på en möbelmässa. Verket ger en känsla av tillfällighet, som en kuliss till en utebliven föreställning, som ska rullas ut men sedan tillbaka igen. 

Konstnären framför sin performance Can you drive this bed home? under vernissagen.

 

Maja F. Eriksson (f. 1996, Linköping)

Ox died that the hide may live; bring forth skin that I may bridle, 2025
[Oxe dog så hud må leva; ge mig skinn må jag det tygla]

Olja, akrylbläck, blyerts och färgpenna på bomullsduk

Maja F. Eriksson arbetar med oljemåleri, text, performance och ljud, ofta i relation till makt, blicken och iscensatta situationer. I sitt konstnärskap intresserar hon sig för hur systemiska strukturer genomsyrar det mellanmänskliga och yttrar sig i gester och tecken som vi omges av. Måleriet är figurativt och pendlar mellan täta färgfält och sköra, transparenta lager. Målningen behandlas som objekt snarare än enbart bild.

I utställningen visas Ox died that the hide may live; bring forth skin that I may bridle, ett antal målningar med dominanta gester som motiv. Händer, kroppar och objekt framträder i laddade, ofullföljda ögonblick. Motiven är hämtade från film, reklam, scenkonst, BDSM-fotografi och kvinnomagasin. Duken tänjs, veckas eller lämnas bar, och målningarna hängs högre än vanligt för att diskret överordna sig betraktaren – gestaltning av makt i både bild och rum. På så vis iscensätts även relationerna mellan konstnär, material och betraktare som en kamp om kontroll. 

Konstnären framför sin performance Världens smutsigaste jobb under vernissagen.

 

Miranda Monauti (f. 1993, Karlstad)

Call from the Void, 2025
[Ropet från Ingentinget]

Installation med video i loop, trä och artificiella växter

I sin konst utforskar Miranda Monauti gränslandet mellan mänskligt och artificiellt, med särskilt fokus på AI, drömmar, tid och relationen mellan mänsklighet och natur. Hon rör sig fritt mellan olika medier och tekniker, men arbetar just nu med video, text och AI.

I utställningen på Bildmuseet visar Monauti videoinstallationen Call from the Void, en poetisk reflektion kring vad som krävs för att något ska upplevas som mänskligt. Vad skiljer en människa från en maskin? Verket bygger på konversationer mellan konstnären och en AI som hon har programmerat och tränat baserat på sig själv. I installationen förs ett samtal mellan dessa två versioner av samma medvetande – en ström av tankar och minnen snarare än en berättelse med början och slut. Det artificiella temat förstärks av skärmarnas inramning av konstgjorda växter.

 

Senja Penttilä Sollén (f. 1996, Belgien)

Below the Horizon, 2025
[Under horisonten]

Installation med ljudlandskap, epoxi och cyanotypier på glas

Senja Penttilä Sollén arbetar främst med analog fotografi, video och skulpturala material som vax, lera, trä och glas. Hennes praktik kretsar kring minne, tillhörighet och tidens förlopp, ofta gestaltat genom poetiska tolkningar av personliga landskap. Med utgångspunkt i en nyfikenhet på sitt eget förflutna undersöker hon hur minnen förändras och fragmenteras över tid, och hur platser omformas av tiden i sig och av vårt sätt att minnas dem.

Naturen har en central roll i Penttilä Solléns praktik, både som motiv och tillflyktsort. I hennes verk smälter kroppen samman med landskapet, och gränsen mellan inre värld och yttre terräng suddas ut. Installationen på Bildmuseet kretsar kring en skog från konstnärens barndom – en plats som erbjöd skydd undan hemmets otrygghet och blev hennes första upplevelse av frid. Skogen finns inte längre, men lever kvar som en konstellation av minnesfragment, formad lika mycket av frånvaro som av närvaro.