Peters projektion

En världskarta är en abstraktion. Jorden är ett klot. Och ett klot går inte att korrekt återge på en tvådimensionell yta. I årtusenden har kartografer brottats med detta. Hur då avbilda vår planet på en karta?

Kanske kan detta tyckas vara en rätt oproblematisk historia; sökandet efter bättre eller mer korrekta projektioner av jordklotet. Men världskartor handlar inte bara om mer eller mindre korrekta projektioner, tekniskt matematiska lösningar för hur att projicera jorden. Världskartor har även filosofiska, ideologiska och politiska implikationer. Det finns inga "naturliga" världskartor.

Den västerländska karttraditionen har en viktig utgångspunkt i den inflytelserika världskarta som den flamländske geografen Gerardus Mercator publicerade 1569. Denna cylindriska projektion har dominerat mycket av kartografisk tradition sedan dess. Följaktligen är vår bild av jorden än idag starkt präglad av Mercators karta.

Arno Peters, en tysk kartograf, utmanade 1974 denna tradition. Han uppmärksammade att traditionella världskartor konsekvent uppförstorade världsdelar långt från ekvatorn och förminskar på motsvarande sätt länder och kontinenter nära polen.

Arno Peters karta går en annan väg. Hans världskarta är historiens första kartprojektion som konsekvent, över hela jordklotet, bibehåller fullständig proportionalitet. Det vill säga att varje lands eller kontinents faktiska ytstorlek återges i korrekta proportioner på kartan. Peters karta är även den första som exakt återger korrekta nord-sydliga och väst-östliga relationer över hela jordklotet.

Så invanda är vi vid Mercators tradition att Arno Peters karta vid första anblicken är en smärre chock. Ser verkligen jorden ut på det sättet? Är Afrika så stort och Europa så litet? Är Brasilien och Indien så väldiga länder och Grönland och Tyskland så förhållandevis små? Är ön Madagaskar verkligen dubbelt så stor som England? För att ta några exempel.

Denna utställning syftar till att jämföra dessa två karttraditioner.