Vy från utställningen Peters projektion på Bildmuseet.
Vy från utställningen Peters projektion på Bildmuseet.
En världskarta är en abstraktion. Jorden är ett klot. Och ett klot kan inte återges korrekt på en tvådimensionell yta. I årtusenden har kartografer brottats med frågan om hur vi ska avbilda vår planet på en karta. Peters projektion är en utställning om kartor och vår syn på världen.
Kanske kan det tyckas vara en rätt oproblematisk historia; sökandet efter bättre och mer korrekta projektioner av jordklotet. Men världskartor är inte bara mer eller mindre korrekta projektioner, tekniskt matematiska lösningar för att projicera jorden. Världskartor har även filosofiska, ideologiska och politiska implikationer. Det finns inga "naturliga" världskartor.
Den västerländska karttraditionen utgår från den inflytelserika världskarta som den flamländske geografen Gerardus Mercator publicerade 1569. Denna cylindriska projektion har dominerat mycket av kartografisk tradition sedan dess. Vår bild av jorden är än idag starkt präglad av Mercators karta.
Arno Peters, en tysk kartograf, utmanade 1974 denna tradition. Han uppmärksammade att de traditionella cylindriska världskartorna förstorar världsdelar nära polerna, så att länder och kontinenter vid ekvatorn jämförelsevis framstår som mindre än vad de är.
Peters världskarta går en annan väg. Det är historiens första kartprojektion som konsekvent, över hela jordklotet, bibehåller fullständig proportionalitet. Varje lands och kontinents faktiska ytstorlek återges i korrekta proportioner på kartan. Peters karta är också den första som exakt återger korrekta nord-sydliga och väst-östliga relationer över hela jordklotet.
Så invanda är vi vid Mercators tradition att Peters karta vid första anblicken är chockerande. Ser verkligen jorden ut på det sättet? Är Afrika så stort och Europa så litet? Är Brasilien och Indien så väldiga länder och Grönland och Tyskland så förhållandevis små? Är ön Madagaskar verkligen dubbelt så stor som England?
