Edith Marie Pasquier: 13983 birds

Det här är konstnärens egna texter om verken i utställningen 13983 birds som visas på Bildmuseet sommaren 2011.

Solitary Song, 3am (2011)

London
Ljudinstallation

En ensam koltrast i en hästkastanj sjunger om natten. När natten övergår till dag infinner sig en lätt förvirring och vi går vilse mellan sömn och vakenhet.

 

Conundrums (2008)
Study of a Howling Wolf, England: Wolf I and III

Fotografi

En ylande varg eller bara en varg med ryggen vänd mot oss. En vild varg i en inhägnad miljö. Vem lystrar till det vi kallar djur? Vem är det som svarar?

Fotografierna av vargen ruckar på vår förutfattade mening av vad det är vi ser. Vargen kan bara se i svartvitt - så kan vargen se oss och hur ser vargen oss? Vargen ylar inte. Varför inte? Vargen är stilla, den rör sig odramatiskt men ingenting kan få det symboliska bagaget att försvinna.

Vargen får mig att undra: vad kommer före seendet? Om filosofen Maurice Blanchot har rätt är bilden intim och ger oss en föreställning av oss själva. Först motivet och sedan bilden. Först vargen och sedan fotografiet. Vargen var där, jag fångade den i en rörelse, den blev bild och på ett ögonblick blev den overklig. Betydelsen upphör och glider oavsiktligt, ofrivilligt men oundvikligen över i missförståndet.

Betyder detta att vi aldrig riktigt ser vargen som den är? Vi ser bara kampen mellan natur och kultur. Bilden av vargen ska vara förutsättningslös men det är den inte, alla bilder vi bär med oss ockuperar och distraherar oss och hindrar vårt seende.

 

Consider the Birds: On Intimacy (2011)

Ringmärkt gulsparv, Falsterbo
Fotografi, C-print

Filosofen Maurice Blanchot skriver: "Den som är fascinerad av något ser egentligen inte vad han ser. Snarare är det så att det han ser rör vid honom ….det griper tag och drar honom nära, samtidigt som det lämnar honom på ett absolut avstånd."

De här orden tänker jag på inför fotografierna av de vilda sångfåglarna, de som fångas för ett ögonblick, ringmärks och sedan släpps fria igen. Att se en fågel på så nära håll och så intimt gör att man börjar undra vad det är man ser - är det fågeln eller själva ögonblicket av fascination? Fågeln försvinner ur fokus när synen bokstavligen förblindar oss. Vi kan inte längre se fågeln, uppfyllda och upptagna av vår egen fascination. Ett ögonblick senare är fågeln borta.

 

13,983 birds (2011)

Textinstallation. Texten tryckt med blytyper

"Bilden av det vilda djuret är utgångspunkten för en dagdröm." (John Berger)

Vid första anblicken ser inte detta verk ut som ett fotografi av den enkla anledningen att det inte innehåller några foto­grafiska bilder. Men varje inramad text är indirekt ett fotografi, en konkret dikt, en nedtecknad bild från ett rättsfall som handlar om infångandet av 13 983 fåglar. Jag bestämde mig för att arbeta med text istället för bild när jag såg de fotografier som fästs vid rättegångs­hand­lingarna, bilder som fotokopierats så många gånger att de var oprecisa och svårtolkade men ändå extremt dramatiska. Men mitt beslut att använda text utgick också från det faktum att under pågående rättsprocess är fotografering av en brottsplats förbjuden.

Texten är tryckt med blytyper och utspätt bläck. Genom att använda nyanser som påminner om sepiatonade fotografier ville jag antyda ett nostalgiskt perspektiv, idén om en önskan som aldrig kan uppfyllas. Skiftningarna i färg och intensitet betonar också bildens instabilitet, en instabilitet som även gäller de juridiska dokumenten och de framlagda bevisen.

 

Night Series (2008)
Night Ballad for Lovers I and II

Fotografi, C-print

På natten förflyttas man till ett annat landskap. Färgerna dämpas och man tvingas bedöma avstånd, föremål och detaljer utifrån nyanser och skiftningar. På landsbygden är avsaknaden av ljus total, där reflekteras inte stadens alla ljus, där är det mörkt, tyst och stilla. I staden är det inte så. Koltrasten är vaken och sjunger natten igenom och störs inte av ljusen och ljuden. I staden om natten dämpas ljuden så att fågeln kan göra sig hörd och kan framföra en ballad i mörkret för sin partner.

 

The Forest of Strange Birds (2009)

Summer Isle, Skottland
Fotografi, C-print

Man hade berättat för mig om en skog med främmande fåglar, en skog på en avlägsen ö utanför Skottlands västkust där fåglar hängde i träden. Jag reste dit för att leta efter denna kyrkogård, detta hedniska offerlandskap med skrämmande fåglar, men jag fann inte en kyrkogård utan sex eller sju hägerbon i träden i en tallskogsdunge.

Filosofen Gaston Bachelard skriver i The Poetics of Space: "Ett bo är en bild av vila och stillhet och för omedelbart tankarna till ett hem….. Boet representerar återvändandets ögonblick, det är en symbol för ett obegränsat antal dagdrömmar - det är inte bara så att vi ständigt återvänder, vi drömmer också ständigt om att återvända.

 

Between the Glass (2009) 
The Window Pane I-VI (How long it fought she could not tell)

Fotografi, C-print

Kameran är inte speciellt bra på att återge vårt seende även om jag ofta använder den just för detta. Speciellt olämplig är den för att dokumentera upplevelsen av en kvardröjande blick. När man betraktar ett rum eller yta under lång tid kommer ens uppmärksamhet inte att vara koncentrerad och fixerad. Uppmärksamhet och fokus vandrar och vilar. Att betrakta är lika mycket en upplevelse av tid och rum. I det här verket försöker jag återge detta oändligt rörliga fokus. Det handlar om att betrakta och att bli betraktad.

Jag kom in i köket och hittade en fågel som flög mellan fönsterrutorna. Den kämpade, slog, flaxade och vilade mot glaset. Jag fotograferade den eftersom jag väntade på någon som kunde släppa den fri utan att skada dess vingar. En flyttfågel vars sista resa riskerade att sluta i det bekanta och vardagliga snarare än det vidsträckta och okända. Nu var han fångad mellan två glasrutor.

Till slut ett ögonblick av frihet. Fönstret är öppet.

 

Blue Hare (2010)

16mm film överförd till dvd, 8 min
Installation

Gryning. En kvinna betraktar, en fågel jagar, dödar, äter. Skymning. Och så fortsätter det från vinter till vår. En värld definierad av pilgrimsfalkens jaktmarker, en värld av vaka och förskjutningar, av lutande plan och vatten. Oväntade och intima ögonblick i den ständiga kampen mellan fågel, hare och människa. Falken blir bytet den jagar, betraktaren blir ett med falken. En känsla av främlingskap uppstår i landskapet. En tystnad inträder när falkens och betraktarens blick blir ett.

Den upplästa texten i Blue Hare är en omarbetning av J.A. Bakers The Peregrine (1968).